På Torsdagar börjar vi med Svenska 8.15, lektionen gick som vanligt. Vi hade en uppgift som skulle göras. Klockan 9.00 ville Mia-Lena vår lärare ha uppmärksamhet, men inget jag la märke till trodde bara hon skulle avsluta lektionen med några ord som hon brukar göra. Men när hon bad alla rulla fram och bara stod där framme och såg lite beskymrad ut så började jag tänka om det var något annat än att bara avsluta lektionen.. Och jag hade rätt. Den bästa läraren jag någonsin har mött ska lämna oss. Iallafall ett bra tag. Det kommer vara riktigt jobbigt, för Mia-Lena är den första läraren som verkligen har förstått mig, hon har förstått att jag har det jobbigt i skolan och därför hjälpt mig väldigt mycket. Sagt kloka saker, visat mig, föreslagit hjälpmedel. Hon gick verkligen in i att hjälpa mig och lyssnade alltid på vad jag hade att säga. Jag förlorar inte bara en lärare som vi hade nån gång i veckan, jag förlorar min mentor, min klassföreståndare, svenska lärare och alla medialektioner lärare. Vi hade dig i stort sätt alltid känns det som. 
Jag hoppas verkligen att vi ses igen. Jag kommer sakna dig.